2011.05.15

Sista dagen i Saigon var ett hektiskt kaos av hej-då:n och bagagekånkande.

Jag tog ett sista ordentligt andetag och smakade på Vietnam-luften innan vi klev på planet. Det är underbart att vara hemma och kunna ta lika ordentliga andetag utan att börja hosta eller få kväljningar.

I fönstret står en ståtlig, ny pelargon och utanför fönstret regnar det. Det är underbart att vara hemma!

2011.05.12

Det börjar dra ihop sig till sista natten i Saigon. Klockan är 23:01 och det måste väl ändå börjas räknas som natt, möjligtvis sen kväll.

Vi spenderade kvällningen tillsammans med Sonja & Chris på vår favvo-restaurang Scoozies. Där åt vi Ruccola-pizza och diskuterade livet i vanlig ordning. För att slippa säga hej då idag bestämde vi oss för att ta en fika imorgon innan vi far. 

Sedan tog tyskarna en taxi hem medan Anna och jag vandrade vidare i den svala Saigonkvällen. Vi gick förbi marknaden och inhandlade lite förnödenheter innan vi vände hemåt. Nu börjar säcken knytas ihop.

Och sen inser man att det är fredag den 13:e imorgon och att vi ska flyga hem då. Glurp...

2011.05.12

Vi tog en sista sväng till inomhusmarknaden för att gå bananas bland stånden. Det gjorde vi inte. Vi stod rakt upp och ner i gångarna och tittade på överflödet av prylar och kände ganska ordentligt att näe, nu räcker det med det här tjafset, nu åker vi hem istället. Så vi gick därifrån nästan lika rika som vi kom. 

Vi tog en välbehövlig lunch och samlade krafter inför att ge oss ut i regnet som satt igång. Vi är svenskar och räds inte av "lite" regn. I flipflops dundrade vi fram över Saigons smågator. Ganska snart genomblöta. Under taken stod vietnameserna och skakade på huvudet år vår stollighet. Under en presenning satt en turist och tog en öl och vrålade på oss då vi kom rännande.

"Ey, what's going ON?"

2011.05.12

Mmm...

Frukostbuffé! Den intog vi i sista minuten tillsammans med utsikt över staden. Jag fick flingor och mjölk och kommer därmed vara nöjd resten av dagen!

2011.05.11

Först drack Anna och jag drinkar och förde djupa samtal. 

Sen drack Chris en något feminin drink. Vi drack likadana allihop. Det var ett hemligt recept. Jag tyckte dock att smaken påminde otäckt mycket om diskmedel.

Sen bytte vi bar och väsnades lite på Le Pub, i närheten av där vi bodde innan, kanske mest för att retas.

Sedan gick strömmen och då försökte Chris tända eld på alkohol i sin egen mun för att höja stämningen. Det blev ingen eld men vi hejjade pliktskyldigt på.

Sen tog jag mina shorts, som plötsligt kändes väldigt korta, och gick hem genom Saigon-natten. Jag köpte en glass i en kiosk och fick av en indisk man frågan om jag var från Australien. Jag nekade vänligt till detta. "Oh, anyways. Very beautiful, very nice", tyckte han. Så, ifall att ni undrar: Jag är inte australiensare men jag är hur som haver ganska okej. Det var en trivsam indier, jag tyckte att han förgyllde min kväll en aning så jag log.

2011.05.11

Jag har nya shorts som är beiga och som särdeles fint visar hur brun jag är! Beige uttalas bärs.

Nu sticker vi och dricker öl.

2011.05.11

Hej, hej.
Alfrida heter jag, stolt ägare till världshistoriens kanske största glasögon - EVER!
Stevie Wonder - släng dig i väggen!
Lady Gaga - dina glasögon har inte ett skit mot mina!
John Lennon - här har du ett par RIKTIGA glasögon!

Äntligen, efter mången om och men, hittade vi idag till butiken jag letat efter i 3 månader nu. L'usine, som av oklar anledning gömts ordentligt en trappa upp inne i en smaaaaaal gränd bland massa parkerade mopeder. Snark! Men mig kunde den inte lura! Jag knatade stolt trappan upp och kom ut några hunkor fattigare men ett underbart örhänge rikare. Och, inte att förglömma, ägare av en L'usine-tygpåse, en sån som liksom bah alla typ coola i Saigon har.

Nu stressar vi vidare! Iiiih, so much todoooooe!

Alfrida - numera cool.