Jag är uttråkad.
Men å andra sidan, det SKA man ju vara på semester från och till.
Övriga sällskapet är ute på havet och snorklar. Jag är ganska megaavundsjuk, men det var jag själv som valde att inte följa med. I Nicaragua i våras upplevde jag en mindre trivsam snorkeltrip och jag känner mig inte megapeppad på att göra repris på det. Emma och jag kämpade för våra liv i de höga vågorna, hon kräktes av saltvatten i munnen och jag kräktes av ren och skär sjösjuka. När jag äntligen fick fotfäste och pustade ut blev det kalabalik i snorkelsällskapet, då det visade sig att jag placerat mina nätta grodfötter mitt på ett korallrev = inte okej. Just då kunde jag inte bry mig mindre om korallrevet och dess invånare, så länge jag fick fast mark under fötterna.
Så, jag är kvar på Beach club-campet, en plats jag inte lämnat på en vecka nu. Flörtar lite med en vietnamesisk bebis som bor här (jag dööööör), kikar på vakthundarna som latar sig i solen, äter lite nudlar, dricker läskeblask och pluggar lite. Har ju haft det sämre.
Har ni tänkt på att bebisar pratar likadant, världen över, oavsett vilket språk de senare ska utveckla? Ganska awesome, ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar