2011.05.15

Sista dagen i Saigon var ett hektiskt kaos av hej-då:n och bagagekånkande.

Jag tog ett sista ordentligt andetag och smakade på Vietnam-luften innan vi klev på planet. Det är underbart att vara hemma och kunna ta lika ordentliga andetag utan att börja hosta eller få kväljningar.

I fönstret står en ståtlig, ny pelargon och utanför fönstret regnar det. Det är underbart att vara hemma!

2011.05.12

Det börjar dra ihop sig till sista natten i Saigon. Klockan är 23:01 och det måste väl ändå börjas räknas som natt, möjligtvis sen kväll.

Vi spenderade kvällningen tillsammans med Sonja & Chris på vår favvo-restaurang Scoozies. Där åt vi Ruccola-pizza och diskuterade livet i vanlig ordning. För att slippa säga hej då idag bestämde vi oss för att ta en fika imorgon innan vi far. 

Sedan tog tyskarna en taxi hem medan Anna och jag vandrade vidare i den svala Saigonkvällen. Vi gick förbi marknaden och inhandlade lite förnödenheter innan vi vände hemåt. Nu börjar säcken knytas ihop.

Och sen inser man att det är fredag den 13:e imorgon och att vi ska flyga hem då. Glurp...

2011.05.12

Vi tog en sista sväng till inomhusmarknaden för att gå bananas bland stånden. Det gjorde vi inte. Vi stod rakt upp och ner i gångarna och tittade på överflödet av prylar och kände ganska ordentligt att näe, nu räcker det med det här tjafset, nu åker vi hem istället. Så vi gick därifrån nästan lika rika som vi kom. 

Vi tog en välbehövlig lunch och samlade krafter inför att ge oss ut i regnet som satt igång. Vi är svenskar och räds inte av "lite" regn. I flipflops dundrade vi fram över Saigons smågator. Ganska snart genomblöta. Under taken stod vietnameserna och skakade på huvudet år vår stollighet. Under en presenning satt en turist och tog en öl och vrålade på oss då vi kom rännande.

"Ey, what's going ON?"

2011.05.12

Mmm...

Frukostbuffé! Den intog vi i sista minuten tillsammans med utsikt över staden. Jag fick flingor och mjölk och kommer därmed vara nöjd resten av dagen!

2011.05.11

Först drack Anna och jag drinkar och förde djupa samtal. 

Sen drack Chris en något feminin drink. Vi drack likadana allihop. Det var ett hemligt recept. Jag tyckte dock att smaken påminde otäckt mycket om diskmedel.

Sen bytte vi bar och väsnades lite på Le Pub, i närheten av där vi bodde innan, kanske mest för att retas.

Sedan gick strömmen och då försökte Chris tända eld på alkohol i sin egen mun för att höja stämningen. Det blev ingen eld men vi hejjade pliktskyldigt på.

Sen tog jag mina shorts, som plötsligt kändes väldigt korta, och gick hem genom Saigon-natten. Jag köpte en glass i en kiosk och fick av en indisk man frågan om jag var från Australien. Jag nekade vänligt till detta. "Oh, anyways. Very beautiful, very nice", tyckte han. Så, ifall att ni undrar: Jag är inte australiensare men jag är hur som haver ganska okej. Det var en trivsam indier, jag tyckte att han förgyllde min kväll en aning så jag log.

2011.05.11

Jag har nya shorts som är beiga och som särdeles fint visar hur brun jag är! Beige uttalas bärs.

Nu sticker vi och dricker öl.

2011.05.11

Hej, hej.
Alfrida heter jag, stolt ägare till världshistoriens kanske största glasögon - EVER!
Stevie Wonder - släng dig i väggen!
Lady Gaga - dina glasögon har inte ett skit mot mina!
John Lennon - här har du ett par RIKTIGA glasögon!

Äntligen, efter mången om och men, hittade vi idag till butiken jag letat efter i 3 månader nu. L'usine, som av oklar anledning gömts ordentligt en trappa upp inne i en smaaaaaal gränd bland massa parkerade mopeder. Snark! Men mig kunde den inte lura! Jag knatade stolt trappan upp och kom ut några hunkor fattigare men ett underbart örhänge rikare. Och, inte att förglömma, ägare av en L'usine-tygpåse, en sån som liksom bah alla typ coola i Saigon har.

Nu stressar vi vidare! Iiiih, so much todoooooe!

Alfrida - numera cool.

2011.05.11

Välkomen Alfrida Edvinsso(n?) hälsar Liberty 4 och öppnar dörrar och släpar väskor åt oss som vore vi kungligheter. Vi tackar och tackar och tackar och sen går vi och shoppar.

2011.05.10

Idag är jag trött, egentligen helt utan anledning.

Jag lyssnar på den här, om och oooooom igen. Brr, så bra!

2011.05.10

Plötsligt är internet mer än samarbetsvilligt och jag passar på att leverera en Phu-Quoc-BOMB!

Övergivna skor tycker jag är intressant. Snopet det måste vara när man bara har en sko kvar, och så fruktansvärt besvärligt.

Vidrigt strandfynd. Droppflaskor MED tillhörande nål.

I Vietnam kan man hitta spelkort ÖVERALLT. På de mest finurliga ställen.

2011.05.10

Robinson Crusoes' journal, 11th of May 2011.

Dear Journal, I am alive.

Det har varit blåsigt på Phu Quoc och därför har internet varit lite komsikomsa. Kan tänka mig att Robinson stötte på liknande problem from time to time. Jag har därför fokuserat på att justera brännan, dricka öl samt köpa kopiösa mängder pärlor. Mest för att jag kan, liksom.

Inatt vaknade Anna och jag av det värsta åskovädret i mitt 22-åriga liv. Jag kikade ut genom gardinen och såg hela havet lysas upp av blixtar som tätt följdes av muller och smällar som fick hela marken att skaka. Häftigt! Jag är ett stort fan av åska!

Eftersom internet är lite svajigt är uppladdning av bilder i princip unmöglich. Därför bjuder jag på ännu ett lättuppladdat konstverk. Kikaren i myggnätet har jag valt att namnge detta mästerverk (säljes till högstbjudande). Man kan ju, av bilden att döma, tro att jag gjort en Michael Jackson och låtit olika delar av kroppen ha olika brun nyans. Jag skulle dock personligen hävda att jag är ganska jämnbrun.

Igår skulle vi åkt ut och fiskat bläckfisk men det blåstes av i sista sekund eftersom det skvalpade lite väl mycket ute till havs. Jag hade redan hunnit ta mitt sjösjukepiller vilket resulterade i att jag befann mig i ett gött dval-mode resten av kvällen. Istället spelade vi kort i solnedgången och for sedan iväg och åt tapas på en restaurang ägd av ett svenskt par. Spexigt! Jag åt falafel vilket kittlade dödsskönt i kistan. Därefter åkte vi och handlade pärlor på nattmarknaden och sedan spelade vi yatzy tills klockan blev så mycket att personalen släckte lamporna för oss. Då spelade vi lite till.

I eftermiddag far tyskarna tillbaka till fastlandet och imorgon bitti är det vår tur. 3 fullspäckade dygn kvar i Vietnam och jag börjar så smått vänja mig vid tanken. Jag längtar efter alla goa blekfisar hemma i Sverige, kan du tro!

2011.05.08

Jag är uttråkad.

Men å andra sidan, det SKA man ju vara på semester från och till.

Övriga sällskapet är ute på havet och snorklar. Jag är ganska megaavundsjuk, men det var jag själv som valde att inte följa med. I Nicaragua i våras upplevde jag en mindre trivsam snorkeltrip och jag känner mig inte megapeppad på att göra repris på det. Emma och jag kämpade för våra liv i de höga vågorna, hon kräktes av saltvatten i munnen och jag kräktes av ren och skär sjösjuka. När jag äntligen fick fotfäste och pustade ut blev det kalabalik i snorkelsällskapet, då det visade sig att jag placerat mina nätta grodfötter mitt på ett korallrev = inte okej. Just då kunde jag inte bry mig mindre om korallrevet och dess invånare, så länge jag fick fast mark under fötterna.

Så, jag är kvar på Beach club-campet, en plats jag inte lämnat på en vecka nu. Flörtar lite med en vietnamesisk bebis som bor här (jag dööööör), kikar på vakthundarna som latar sig i solen, äter lite nudlar, dricker läskeblask och pluggar lite. Har ju haft det sämre. 

Har ni tänkt på att bebisar pratar likadant, världen över, oavsett vilket språk de senare ska utveckla? Ganska awesome, ändå.

2011.05.07

Inatt mådde jag inte så bra och inte heller idag. Det är inget nytt under solen dock, känns som vardag. De dagar som magen fungerar bra är få men glimrar som små, eftertraktade pärlor i mitt minne. 

Idag passade vi på att bada som tokar för maneterna är på lördagsutflykt någon annanstans. Anna och jag puttrade runt i vattnet. Jag hann under loppet av en halvtimma sticka mig på fyra havsborrar (AJAJ)! Anna, som dagen till ära kämpade sig fram i vattnet med flipflop, beslutade sig för att bära mig, så jag skulle slippa gå på botten. Så där traskar Anna med ill-blå flipflops stulna från hotellet som ständigt envisas med att flyta upp till ytan och med ett fullvuxet fruntimmer under armen. Ibland önskar jag att vår resa fanns på film.

Här följer en liten undervattensphotosession för eventuellt intresserade. Vi diskuterade prositution häromkvällen och jag funderade kring om jag som blek västerlänning skulle få några kunder i Vietnam om jag, mot förmodan, beslutade mig för att pröva på den karriärsbanan. Chris trodde inte det skulle gå runt för min business. Jag tar en titt på dessa bilder och förstår plötsligt varför.

Men nöjd är väl jag ändå!

2011.05.07

Till den här solnedgången åt vi middag igår. 

Sedan satt vi kvar i mörkret och hade djupa diskussioner.

Tills... en amerikan bestämde sig för att joina gänget. Inga problem, tänkte vi. Detta visade sig vara ett stort misstag. Under den fortsatta kvällen satt jag sedan och mega-störde mig på denna man som ungefär upplevde sig äga världen och alla kvinnor i den. Många gliringar och onda blickar blev det innan han slog ut med armarna och hjälplöst frågade:

"Why, whyyy are you so bitter?"

Då log jag triumferande och gick och la mig.

2011.05.06

Imorse vaknade jag till mullret av åska. Småtrevligt men samtidigt otrevligt, då vi faktiskt är här för att lapa sol och åska och sol samsas sällan särskilt väl. 

Under tiden vi långsamt knaprade i oss vår frukost och planerade vad vi skulle göra av vår dag nu när vädret satt sig på tvären sprack himlen plötsligt upp och solen kikade fram. Solsken hela dagen lång var det sedan som väntade, ganska okej!

Bjussar på några bilder från dagen:

Chris och Sonja gav sig iväg på upptäcksfärd och kom stolta hem med en sjöstjärna. De försvarade sig med att den redan var död men jag får ändå flashbacks till barndomen då jag själv la upp stackars sjöstjärnor på tork på klipporna av oklar anledning. 

2011.05.05

Chris och Sonja anlände under dunder och brak till vårt lilla paradis. Kramar och glåpord blandades till en härlig sörja. Jag tycker om dom där båda pajsarna en hel del. 

Vi åt middag i solnedgången och sen drack vi öl på tyskvis och spelade kort på svenskvis medan åskblixtarna i fjärran höll oss sällskap. En särdeles fin kväll!

Hotellets fyrbenta vakter. Heltryggt!

Professor Chris förklarar hur detta häringa med månförmörkelse ligger till. Glasögonen är jorden, kamerafodralet solen och myggsprayen månen. Fint.

Glass, pommes, öl och kortspel. Perf!

2011.05.05

Det finns ingenting som överträffar doften av solvarma axlar. Solvarma knän funkar minst lika bra, men är mer knepiga att sniffa på.

Skulle kunna sitta här hela kvällen och sniffa men det går ju rakt inte eftersom Sonja & Chris strax kommer till oss!

2011.05.05

Växlande molnighet beskriver dagen bäst och vi flyttar in och ut under parasollet när regnskvättarna sätter in. Vi intygar oss att detta är det bästa för vår hy. Anna, som redan lider av rödlätt stjärt efter första dagens solning, och jag som har svårflörtat skinn i allmänhet.

Nyligen uppstod dramatik i vårt lugna läger. En tjej kom inhaltande på området med mopedhjälmen i handen och med hela benet uppskrapat. Anna och jag som inte utövat sjuksköterskesysslor på länge paxade snabbt patienten och Anna sitter nu och utför noggrann sårvård.

"Ös på med sårspriten", säger jag, "så blir packningen några hekto lättare bara där!"

Farliga manicker, di däringa mopparna.

2011.05.04

På pricken 10 dagar kvar tills vi landar på Arlanda och det firar Anna och jag med en flaska vitt och fantastiskt god middag. Lite vietnamesiskt vin prövade vi på. En premiär!

Under eftermiddagen har vi tagit en skattletarpromenad längs med stranden i solnedgången, mycket trevligt. Hittade både det ena och det andra!

Nu står filmvisning på schemat här under myggnätet.

God natt, Switzerland!