Efter en timmes helkroppsmassage har jag en gång för alla insett att massage inte är my cup of tea.
Inget ont om de massörer jag mött, det är skönt, men för mig infinner sig aldrig känslan av total avkoppling, snarare tvärtom. En stackars vietnames trampar omkring på min kropp, hon knäar mig i ryggen, hon sätter sig gränsle och bankar ut mina ömma knutor, ja, hon till och med viker sig dubbel. Under tiden ligger jag och funderar över hennes arbetsställning, undrar om hon ofta tvingas massera sina familjemedlemmar när hon mörbultad kommer hem från jobbet. Jag känner hur min kropp plötsligt känns monstruös stor jämfört med hennes lilla, lilla. Undrar hur ofta hon får skamliga förslag av bleka män och hur ofta hon önskar att hennes arbetsklänning var en liiiiten gnutta längre. Jag gör upp listor, things to do. Jag funderar över hur mycket massagen kostar, dividerar och multiplicerar i skallen. Jag undrar om jag ligger korrekt på bänken, det skaver lite i pannan. Undrar om det är mina muppet show-trosor massösen fnissar lite tyst åt. Hur långt tid kan ha gått nu? En kvart? 45 minuter? Hon bör ju vara klar snart. Jag lyssnar på mannen i massagebänken bredvid som sätter igång att snarka halvvägs genom massagen och inser att han, HAN är i sanning avslappnad! En liten röst viskar: "Miss, is finish" och jag pustar ut och skyndar på med kläderna.
Efter massagen måste vi skynda i oss mat för våra magar kurrar av allt planerande och oroligt filosoferande på massagebänken. Anna beställer in en maträtt som kräver 4 personers assistans. Det ska kokas och ätas i en speciell ordning och hela måltiden hålls vi under sträng uppvakning med fniss-kaskader som svar på varenda felsteg.
Nu ska jag andas ut med svenskt lösgodis och några Flight of the Conchords-avsnitt - SANN avkoppling!
Inget ont om de massörer jag mött, det är skönt, men för mig infinner sig aldrig känslan av total avkoppling, snarare tvärtom. En stackars vietnames trampar omkring på min kropp, hon knäar mig i ryggen, hon sätter sig gränsle och bankar ut mina ömma knutor, ja, hon till och med viker sig dubbel. Under tiden ligger jag och funderar över hennes arbetsställning, undrar om hon ofta tvingas massera sina familjemedlemmar när hon mörbultad kommer hem från jobbet. Jag känner hur min kropp plötsligt känns monstruös stor jämfört med hennes lilla, lilla. Undrar hur ofta hon får skamliga förslag av bleka män och hur ofta hon önskar att hennes arbetsklänning var en liiiiten gnutta längre. Jag gör upp listor, things to do. Jag funderar över hur mycket massagen kostar, dividerar och multiplicerar i skallen. Jag undrar om jag ligger korrekt på bänken, det skaver lite i pannan. Undrar om det är mina muppet show-trosor massösen fnissar lite tyst åt. Hur långt tid kan ha gått nu? En kvart? 45 minuter? Hon bör ju vara klar snart. Jag lyssnar på mannen i massagebänken bredvid som sätter igång att snarka halvvägs genom massagen och inser att han, HAN är i sanning avslappnad! En liten röst viskar: "Miss, is finish" och jag pustar ut och skyndar på med kläderna.
Efter massagen måste vi skynda i oss mat för våra magar kurrar av allt planerande och oroligt filosoferande på massagebänken. Anna beställer in en maträtt som kräver 4 personers assistans. Det ska kokas och ätas i en speciell ordning och hela måltiden hålls vi under sträng uppvakning med fniss-kaskader som svar på varenda felsteg.
Nu ska jag andas ut med svenskt lösgodis och några Flight of the Conchords-avsnitt - SANN avkoppling!
Hahahahaha, ni verkar ju ha hunnit med en massa hittills,skrattar gott åt massagen och hävdar dock att jag aldrig knäat dig i ryggen lr haft fööööör kort arbetsdräkt. Jag blir heller inte ledsen över att du inte gillar massage, jo kanske mer för din egen skull än för min;)
SvaraRaderaHa det bäst pussgurkor!
Kram emma