2011.02.20

Holy smoke!

Precis landat på hemmaplan efter en, minst sagt, intensiv förmiddag! Vår vän, Miss Quyen, ville ta med oss till en pagoda. Senare skulle det visa sig att det var Miss Quyens chef som tvingat henne att släpa med oss på denna utflykt, och vi tog villigt på oss rollen som medsläp. Även Miss Quyens mor och moster var med på utflykten, två mycket klämkäcka exemplar. Färden gick med taxi tills vi blev avsläppta i någon typ av hamn. Här trängdes människor i mängder och vi inser snart att vi är de enda västerlänningarna och därmed den givna underhållningen på området. Innan vi hinner blinka har vi i vår famn en påse med levande fiskar och har sjasats ombord på något typ av flytfordon. Vi tvingas på flytvästar med förklaringen att det är djupt vatten. Att ingen annan av de dryga 50 passagerarna på båten använder flytväst får vi ingen förklaring till. Halvvägs ut på vattnet beordras vi att kasta våra fiskar i sjön och samtidigt utföra en liten önskningsritual. Många fniss och pekningar följer, eftersom vi tydligen inte vet hur man kastar fiskar i sjön korrekt. På detta följer ilandsstigning vid pagodan, där vi slås omkull av ett moln av rökelse. Ögonen tåras, svetten rinner längs ryggen och vi tittar tafatt på varann. Snart har även jag blivit bjuden på lite rökelse och gör några halvhjärtade försök att tillbe buddha. 

I Buddhas mage finns hälsa och lycka. Därför ska man klappa Buddhas tjocka kagge och kleta av sig lite hälsa och lycka på sig själv. Fiffigt!

Dimman ligger tät...

Miss Quyen ser snart att vi fått nog och föreslår lite mat istället. Here we go, tänker vi. Under taxiresan bjöds vi på sockerrör och är fortfarande kladdiga i munnen och lätt illamående efter den erfarenheten. Vi slår oss ner vid ett random bord och inser att här sköts lunchen lite kollektivt. Man tar mat ur den bunke man finner attraktiv, och sen är det inte så mycket mer med den saken. Jag tar för mig och fniss bryter åter ut. Denna gång är det min hantering av ät-pinnarna som är lustig.


Dagens nära döden-upplevelse fick vi på den offentliga toaletten, där vi först fick balansera över det klassiska hålet i golvet, denna gång av den mindre rena versionen, och sedan blir utskällda av en liten, liten tant för att vi inte betalar för oss. 

I övrigt har dagen gått i generositeten och den överväldigande gästvänlighetens tecken. Bugningar och krampaktiga leenden och tusen miljoner tänk yå, tänk yå, tänk yå!

Med lotusbukett i famn och svett rinnandes nedför ryggen.