Morgon i Saigon.
Under gårdagen checkade min mage ut. Den tackade för tortyren jag utsatt den för i Centralamerika, sedan med en antibiotika-kur hemma i Sverige och så lite inhemskt vietnamesisk matkultur på det. Tack och hej!
Jag kände att det minsta jag kunde göra för mina arma inälvor var att undvika att titta och lukta på geggiga sår idag, så Anna fick tappert trampa iväg ensam till praktiken.
Jag pluggar sittande i sängen, vilket nu, efter några timmar, resulterat i trycksårsliknande smärta i baken. Jag tror att det är det definitiva tecknet på att våra sängar är för hårda.
Så här 6 dagar in i vår Vietnam-vistelse börjar vi känna en viss press från delar av den vietnamesiska befolkningen. De är så trevliga och vill så väl att vi nästan kvävs stundtals. Alla vill visa oss och alla vill hjälpa, gärna hela dagarna. Jag må låta som en mycket, mycket otacksam västerlänning, vilket jag ju på sätt och vis är. Hela nästa helg och även helgen därpå är i alla fall fullbokade med aktiviteter av olika slag. Samtliga lär innefatta pröva-på-mat, knapphändig kommunikation och mer eller mindre påklistrade leenden!
Fick för övrigt mitt passerkort till sjukhuset i min hand idag. Notera gärna mitt byte av efternamn.
Under gårdagen checkade min mage ut. Den tackade för tortyren jag utsatt den för i Centralamerika, sedan med en antibiotika-kur hemma i Sverige och så lite inhemskt vietnamesisk matkultur på det. Tack och hej!
Jag kände att det minsta jag kunde göra för mina arma inälvor var att undvika att titta och lukta på geggiga sår idag, så Anna fick tappert trampa iväg ensam till praktiken.
Jag pluggar sittande i sängen, vilket nu, efter några timmar, resulterat i trycksårsliknande smärta i baken. Jag tror att det är det definitiva tecknet på att våra sängar är för hårda.
Bjuder på en bild på vårt lilla hem. En fördel är att man sällan tappar bort varandra!
Så här 6 dagar in i vår Vietnam-vistelse börjar vi känna en viss press från delar av den vietnamesiska befolkningen. De är så trevliga och vill så väl att vi nästan kvävs stundtals. Alla vill visa oss och alla vill hjälpa, gärna hela dagarna. Jag må låta som en mycket, mycket otacksam västerlänning, vilket jag ju på sätt och vis är. Hela nästa helg och även helgen därpå är i alla fall fullbokade med aktiviteter av olika slag. Samtliga lär innefatta pröva-på-mat, knapphändig kommunikation och mer eller mindre påklistrade leenden!
Fick för övrigt mitt passerkort till sjukhuset i min hand idag. Notera gärna mitt byte av efternamn.
Behöver jag ens kommentera fotot?
Du är sjukt söt på bilden! Tycker synd om dig som måste sova/plugga i en hård säng. Har ju provlegat din säng hemma i Sverige och i jämförelse med den måste ju alla sängar kännas som liggunderlag på stenig backe.
SvaraRadera