2011.02.27

Gott folk. Här är jag:

Dagens outfit.

Fågelkvittret från AC:n jag talade om i ett tidigare inlägg förvandlades under natten till ett bubblande som övergick i ett gurglande. Tidigt igår morse tog vår luftkonditionering sina sista, frustande andetag och lämnade oss, närmast sörjande, i stor sorg och saknad. Sorgen förvandlades ganska snart till irritation. Kraftig irritation. Vad iiii, ska inte en endaste pryttel funka som den ska här? Ena dagen står vi och gräver i toalettstolen för att få den att funka och dagen därpå försöker vi gråtande skölja schampoo ur ögonen i duschens sorgliga stråle. Idag avslöjade jag en myrstig genom min necessär. Som nämnt tidigare har även internet lämnat oss för nya cyber-äventyr och vi står här helt barskrapade. 

Anna och jag försöker hålla humöret uppe men snart brakar utskällningen lös och hotellägaren kommer få höra både det ena och det andra. 

Idag tog vi en svängom i vår stad för att hålla onda tankar borta. 

Random vy i HCM (Ja, vi slänger oss med förkortningar nu - Ho Chi Minh)

Saigon kan stoltsera med Vietnams högsta byggnad, formad som en lotusblomma till råga på allt. Den agerar ständig vägvisare åt oss, likt Betlehems stjärna.

Nu ska jag fortsätta njuta av den konstgjorda kylan inne på cafét och drömma mig bort till ett minusgradigt snölandskap.