Okej. Hittade kabeln. Universum garvade så att han/hon kiknade. Efter en stund dog skrattet ut så där så att man bara sitter och skrockar för sig själv och sen tänkte han/hon: Nemen, vad tusan, så här jävlig KAN jag ju bara inte vara. Så då hittade jag kamerasladden.
Prosten gör stan.
Massa duvor av rymdstorlek.
Lillasyster Rebecka utanför viktig byggnad.
Rebecka utanför annan viktig byggnad.
Imorgon blir det tidig morgon för avresa till Cu Chi-tunnlarna och därefter sätter vi oss på bussen mot stränderna i Mui Ne. Vietnameserna berömmer mig såg gott som dagligen för min bleka hy. Detta måste få ett slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar