Internet ligger nere (story of our life) så vi huserar under fredageftermiddagen på vårt stammis-fik.
Dagen på sjukhuset förflöt fint. Vi lämnade sjukhuset rekordsent, klockan 11 på förmiddagen och blev därmed tvungna att ta en två timmars powernap som kompensation. Vi inser att vi aldrig kommer överleva ute i verkliga livet och tanken har slagit mig att livet som munk kunde vara najs. Bortsett från att slå i klockan mitt i natten verkar man leva rätt gött. Ha på sig lite goa kläder osv. Ja, mest ha på sig goa kläder helt enkelt.
Dagens happening på sjukhuset var en abscess som skulle tömmas. Anna och jag är härdade och står numera på stänkavstånd. Risky. Jag hyser ju en lite hemlig, ganska annorlunda talang och fascination rörande finnar. Jag tänkte mig att detta kunde vara finnarnas finne och boy, jag fick så jag teg. Det visade sig att mannen hade varabscesser längs hela ryggen. Det vi fick se idag var bara ett litet smakprov av vad som komma skall, ryggen måste öppnas med skalpell lite dag för dag för att dränera ut var. Vi kommer följa dramat med spänning. Idag öppnades ett snitt på uppskattningsvis 5 centimeter med ett djup på nästan lika mycket. Huggande, grävande rörelser med instrument i såret och ut vällde, jag upprepar: vällde var. Det är något med själva varet som fascinerar mig. Man rensar så uppenbart ut det sjuka när man rensar kroppen från var. Man gör rent och fint och allt blir friskt och härligt efteråt. Jag är inte säker på att dagens patient var riktigt beredd att hålla med mig.
Dagen på sjukhuset förflöt fint. Vi lämnade sjukhuset rekordsent, klockan 11 på förmiddagen och blev därmed tvungna att ta en två timmars powernap som kompensation. Vi inser att vi aldrig kommer överleva ute i verkliga livet och tanken har slagit mig att livet som munk kunde vara najs. Bortsett från att slå i klockan mitt i natten verkar man leva rätt gött. Ha på sig lite goa kläder osv. Ja, mest ha på sig goa kläder helt enkelt.
Dagens happening på sjukhuset var en abscess som skulle tömmas. Anna och jag är härdade och står numera på stänkavstånd. Risky. Jag hyser ju en lite hemlig, ganska annorlunda talang och fascination rörande finnar. Jag tänkte mig att detta kunde vara finnarnas finne och boy, jag fick så jag teg. Det visade sig att mannen hade varabscesser längs hela ryggen. Det vi fick se idag var bara ett litet smakprov av vad som komma skall, ryggen måste öppnas med skalpell lite dag för dag för att dränera ut var. Vi kommer följa dramat med spänning. Idag öppnades ett snitt på uppskattningsvis 5 centimeter med ett djup på nästan lika mycket. Huggande, grävande rörelser med instrument i såret och ut vällde, jag upprepar: vällde var. Det är något med själva varet som fascinerar mig. Man rensar så uppenbart ut det sjuka när man rensar kroppen från var. Man gör rent och fint och allt blir friskt och härligt efteråt. Jag är inte säker på att dagens patient var riktigt beredd att hålla med mig.
Vy över vår gata. Här sprudlar livet om kvällarna och ekar mellan väggarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar