I Vietnam är klockan över ett på natten. Jag sitter uppkrupen i min brädhårda säng och kurerar min magsjuka med yoghurt så gott jag kan. Anna snufsar gott någon meter bort. Efter lek och skoj i en förrädisk pool packade min mage väskan och for till annan ort. Jag gjorde mitt bästa för att stänga munnen och inte svälja vatten men fick nog ändå i mig en liter eller två. Det är hemskt tråkigt att må illa. Hemskt tråkigt.
Utanför slamrar staden som aldrig sover. Jag tycker det kan vara ganska trevligt med slammer av det fina slaget nattetid. Högljudda röster och skratt har en rogivande effekt på mig. Man vet att man inte är ensam vaken och jag somnar ofta gott. Visst har man aldrig sovit så gott som när man var en liten knodd och somnade på släktkalaset under något bord någonstans insvept i någons jacka medan släktens skratt och prat sakta förvandlades till ett mummel i öronen?
Utanför slamrar staden som aldrig sover. Jag tycker det kan vara ganska trevligt med slammer av det fina slaget nattetid. Högljudda röster och skratt har en rogivande effekt på mig. Man vet att man inte är ensam vaken och jag somnar ofta gott. Visst har man aldrig sovit så gott som när man var en liten knodd och somnade på släktkalaset under något bord någonstans insvept i någons jacka medan släktens skratt och prat sakta förvandlades till ett mummel i öronen?
Bilden är inte min. Men den är fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar