Vår lediga dag förvandlades till en heldag tillsammans med Miss Thu, chef över barnmorskeavdelningen. Det var dags att påbörja utdelning och insamlande av enkäter till vårt examensarbete. Miss Thu och hennes ständiga medarbetare (slav) Miss Q hämtade upp oss på vårt guesthouse på sina moppar.
Mycket nöjda damer!
Insamlingen av enkäter gick ganska snabbt och effektivt, trots att det kanske inte direkt blivit godkänt av etiska kommittén. Våra enkäter var skrivna på vietnamesiska, all information skedde på vietnamesiska och de vietnamesiska studenterna måste undrat vad vi var för märkliga bifigurer i sammanhanget. Det är faktiskt VÅRAN studie! Vi känner oss stundtals ganska värdelösa och hjälplösa när det enda vi kan ta oss för är att stå och flina löjligt i ett hörn och mumla "hej" och "tack" på knagglig vietnamesiska.
Insamlandet följdes av möte där Miss Thu försökte informera oss kring arbetet. Vad informationen gick ut på förstod vi aldrig. Vi blev istället satta i arbete då Miss Thu gjort oss den äran att kopiera upp 200 exemplar av felaktiga enkäter. Istället för att själv rätta till felet, vilket kanske hade varit brukligt i Sverige, blir det vår sak att för hand korrigera felet. Ganska surmulna tog vi itu med uppgiften.
När hela enkätbunten var färdigrättad blir vi medbjudna (medbeordrade) på någon sorts reklamlunch. Ett danskt mjölkföretag har bjudit hela sjukhuset på lunch. På väg till lunchen passerar vi en våg. Stora spekulationer angående vår vikt utbryter genast och vi blir ombedda att ställa oss på vågen. Vi totalvägrar. Våra bjuda-på-sig-själv-reserver börjar tryta och vi uppskattar heller inte att bli runtsjasade och beordrade dagarna i ända. Vänligt men bestämt tackar vi nej. Det är i denna stund vi mottar den hittills otrevligaste kommentaren i detta land. En av kvinnorna i sällskapet pekar på oss och utbrister "Obese"! Anna och jag tittar stumma på varandra. Kallade den här kvinnan oss just överviktiga? Sjävklart måste det vara ett missförstånd och jag bestämmer mig för att räta ut alla frågetecken. "Do you think we're fat" utbrister jag med ett överseende leende. "Yeah", nickar kvinnan, "very obese"!
Någonstans där brast det lilla tålamod vi lyckats uppbringa inför dagens bravader och vi genomlevde lunchen med ansträngda leenden.
Men HALLÅ! INTE okej!
SvaraRadera