Gårdagens myskväll förvandlades till barkväll tillsammans med tyskarna. Vi möttes upp vid en musikbar där ett gäng sköna vietnameser uppträdde under kvällen. Anna och jag tog taxi dit och åkte till på köpet på århundradets bluff-och-båg. Vi åkte på en mördarnota som vi snällt betalade, med något förvånade miner. Tyskarna berättade sedan att när chaufför-rackarna försöker sig på sånt gormar man bara åt dom att öppna dörrarna och så drar man. Vi betalade mer än tio gånger mer än vad det egentligen ska kosta och vi grämde oss lite över detta under kvällen.
Det blev en härlig kväll i härligt sällskap och vi somnade gott med tjut i öronen.
Temat under gårdagen var mitt hår. Många samtal och kommentarer rörde just mitt val av frisyr. Det hela drogs igång på morgonen på sjukhuset då vår doktor Tram med allvarsamma ögon undrade varför jag inte hade långt hår? Ja, vad svarar man. Utan att vänta på svar upplyste hon mig om att hon tycker det är mycket vackrare med långt hår. Lite paff blev jag. Anna och jag trippar omkring, rädda för att verka oförskämda eller för rättframma och så slänger vietnameserna själva ur sig de mest plumpa saker. Doktor Tram fortsatte sedan med att berätta att i Vietnam klipper kvinnor bara håret kort om är väldigt sjuka eller om de blivit dumpade. Jag förklarade att dumpad var jag inte så vitt jag visste och allvarligt sjuk hoppades jag heller inte vara. Jag påpekade sedan att jag tyckte det var vackrare med kort hår. Fnys.
Det hela eskalerade under kvällen när en tysk i sällskapet vidare upplyste om att kvinnor som blivit bedragna av sina män åker hem till älskarinnan i fråga och rakar av henne året. Strax efter detta äntrar en kvinna med rakad skalle scenen. Efter ett kort, energiskt tal sliter hon av sig kepsen och rufsar om i sin stubb och hela publiken vrålar och applåderar. Just i det ögonblicket önskade jag min lejonman tillbaka.
Det blev en härlig kväll i härligt sällskap och vi somnade gott med tjut i öronen.
Temat under gårdagen var mitt hår. Många samtal och kommentarer rörde just mitt val av frisyr. Det hela drogs igång på morgonen på sjukhuset då vår doktor Tram med allvarsamma ögon undrade varför jag inte hade långt hår? Ja, vad svarar man. Utan att vänta på svar upplyste hon mig om att hon tycker det är mycket vackrare med långt hår. Lite paff blev jag. Anna och jag trippar omkring, rädda för att verka oförskämda eller för rättframma och så slänger vietnameserna själva ur sig de mest plumpa saker. Doktor Tram fortsatte sedan med att berätta att i Vietnam klipper kvinnor bara håret kort om är väldigt sjuka eller om de blivit dumpade. Jag förklarade att dumpad var jag inte så vitt jag visste och allvarligt sjuk hoppades jag heller inte vara. Jag påpekade sedan att jag tyckte det var vackrare med kort hår. Fnys.
Det hela eskalerade under kvällen när en tysk i sällskapet vidare upplyste om att kvinnor som blivit bedragna av sina män åker hem till älskarinnan i fråga och rakar av henne året. Strax efter detta äntrar en kvinna med rakad skalle scenen. Efter ett kort, energiskt tal sliter hon av sig kepsen och rufsar om i sin stubb och hela publiken vrålar och applåderar. Just i det ögonblicket önskade jag min lejonman tillbaka.
Rap-insats av en man som mest improviserade engelska språket.
Chris, Alfie, Felix & Lisa.
Fick även ta del av Vietnams motsvarighet på Kleerup.
Vietnameserna fortsätter terrorisera oss (och ja, det börjar faktiskt likna terror) med förslag på diverse aktiviteter de tycker vore lämpliga för oss. Vi krånglar oss ur det mesta eftersom vi känner att vi behöver pausa från spända stämningar och fnissande så fort någon av oss visar oss. Imorse ringde dock en kvinna och bjöd inte utan snarare beordrade oss att möta henne vid vårt guesthouse klockan 17:30 för middag. Jaha, där rök våra planer för kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar