Ännu en dag på sjukhuset. Dagen till ära blev vi tvångsomhändertagna av en sjuksköterskelärare som ville maximera vår praktiktid. Detta skedde genom rundvandring på ett par olika avdelningar på sjukhuset där hon på stapplig engelska svarade på våra frågor. Spänd stämning uppstod vid ett flertal tillfällen. Att stå mitt i en nyfiken grupp på 15 personer som fnissande iakttar våra försök till intresserade, engagerade blickar medan svetten rinner längs benen är lätt stressande. I ett försök att avdramatisera situationen föreslog jag en fotografering med sjuksköterskestudenterna som är mest nyfikna på oss. Resultatet blev följande:
Anna och jag ser ut som bifigurer i sammanhanget. Skönt som omväxling.
Vi hängde någon timma på en intensivvårdsavdelning där ett 40-tal patienter vårdades i en stor sal. Flertalet patienter var bundna i sina sängar och intuberade trots att de var vid medvetande. Trots att vi tar illa vid oss av deras situation får man sätta det in i ett sammanhang där en och samma sjuksköterska ansvarar för många patienter och att den övervakning som krävs inte finns tillgänglig. Avgiften för att vårdas på avdelningen var hög, cirka 1200 kronor per dygn för en svårt sjuk patient. 1200 kronor är vad vår Doktor Tram tjänar på en månad. Alla som klagar på den svenska sjukvården - sluta upp med det nu!
Efter praktiken hoppade vi på vår rullande buss och for hem för att möta upp besök! Annas vän Hoffis kommer på besök och senare i eftermiddag ännu en karl. Alldeles uppspelta av sällskapet mottog vi gåvor likt Jesusbarnet.
Underbara flickor som uppvaktar oss så här! Jag saknar er rövigt mycket!
Nu ska Hoffis på pedikyr. Det blir en upplevelse!
Det var nog det mest manliga han har varit med om tror jag :)
SvaraRadera