Idag mår jag helt acceptabelt bra. Istället är det Anna som går runt och mår tjyvens. Vilket radarpar, alltså!
Något fuffens är det helt klart med oss. Våra hjärnor är inte riktigt på plats och någon har opererat in 10-kilos vikter i mina händer och fötter. Det är vid sådana här tillfällen sjuksköterskesyndromet sätter in. VAD är det egentligen som drabbat mig? Man har svårt att nöja sig med förklaringar som "risig mage" eller "seg i kolan" - jag kräver en definitiv, detaljrik diagnos! En diagnos jag antagligen inte kommer få eftersom det säkert inte är mer än risig mage och seg kola jag lider av.
Man blir inte riktigt friskare av att djungeltelegrafen gått igång kring mitt tillstånd och att nu samtliga lärare och allmänt nyfikna vietnameser hör av sig för att höra sig för kring min mages aktuella status. Jag får sms och samtal från människor jag inte ens vet finns, än mindre hur det fått reda på att jag mått kraxigt. Doktor Tram kommer förbi med konstiga rissoppor och skalade ägg och en annan lärare släppte precis av en lurig dryck.
Säljes till högstbjudande!
Och om ni undrar hur 286 enkäter ser ut så kan ni sluta undra nu.
Jag förstår inte riktigt hur vi ska ro det här i land, men det ska vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar