2011.03.20

Vi har haft en alldeles, alldeles underbar kväll med Lisa och Chris. Det kommer hädanefter cirkulera två olika Chris, båda från Tyskland. Lurigt det där. Är det så att tyskarna har lika dålig fantasi som vietnameserna vad gäller namngivning eller är det måhända blott slumpen som spelar oss ett spratt?

Vi hetsade iväg till operan vid 8 för att se en kombinerad musik/balett-uppvisning. Innan detta hade jag youtube-battle med både Bror och Anna. Kommer nog inte kunna hålla mig från att låta er fnittra åt några av fynden också senare. Högtidligt lämnade vi fram våra 20-kronors biljetter i den storslagna operaentrén och begav oss mot våra platser. Våra platser visade sig vara högst upp, längst bort från allt som hade med scenen att göra. Som grädde på moset hade en vattenläcka brutit ut precis på den våningen och vi fick så smått vada fram till våra platser. Nåja. Musiken drog igång och det var gemytligt. Detta cello-piano-fiol-spelade pågick i kanske en timme, därefter paus. Efter pausen gick ridån upp för baletten. Precis innan dansarna äntrar scenen känner jag att jag måste säga nåt sofistikerat och intellektuellt och vänder mig väsande till Chris. Man vill ju inte verka dum och bortkommen och ge svenskarna ett dåligt rykte. "It is nice to see real people do real stuff", väser jag. Ingen reaktion. "I am so used to the cinema, you know. That's not real people doing unreal stuff, kinda". En lätt nickning från Chris och jag känner att jag nöjer mig där. Jag har redan avslöjat mig själv som den bonnläpp jag i själen är.

Dansuppvisningen var kanske inte det bästa vi sett. Något darriga ben, svajande lyft och dunsande hopp. Men vad gör väl det, de såg ut att ha skoj.

Efter operan begav vi oss till ett flådigt hotell i närheten. På hotellets tak finns en uteservering som enligt rykten ska vara nåt att ha. Vi anländer till taket till tonerna av "Pretty Woman", framförd av en tunnhårig man i röd sidenkostym. Vi är med 20 års marginal de yngsta i lokalen, men är ändå ganska nöjda med att andas vietnamesisk kvällsluft och dricka svindyra (SVINDYRA!) drinkar. Vi för djupa diskussioner om livskall och andra världskriget. Om berlinmuren och om svensk politik. Jag tycker om de här människorna. Sedan tar vi en bild med rådhuset (das Raathause) i bakgrunden. Vi försöker se poetiska ut, vilket naturligtvis barkar åt skogen. Det ser ut som att jag har något svart i näsan. Men jag bjuder på det, för det var en sjusärdeles fin afton.

Natti, natti Folks.