Efter att ha ägnat åtskilliga timmar på cafét och förlorat en hel del förstånd, begav vi oss ut på Saigons gator. Vi var på jakt efter en butik jag hört talas om. Butiken var nowhere to be found. Vi vandrade samma gata upp och ner tre gånger, vilket tog en stund. Gatunumret 151 verkade som bortraderat från jordens yta. Vi fick också ta del av vietnamesernas vänlighet då de pekade hejvilt för att hjälpa oss hitta rätt. Problemet med den lokala befolkningen är att de är så angelägna att hjälpa att de inte erkänner om de inte kan hjälpa. Detta medför att två regnblöta turister löper gata upp och gata ner efter en adress och en butik som verkar existera bara i min fantasi. Något gott kom i alla fall ur situationen då Anna snubblade över en galej-klänning som hon slog till på.
Under stunden på cafét var vi hela tiden iakttagna av mannen på moped nedanför. Ett trevligt inslag.
Strax ska det svidas om för födointag och ölintag på Chris och Sonjas takterass. Regnjacka lär väl vara det som bärs, dagen till ära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar